Racet till Retter är igång! (han känner sig såååå STOLT)

det är tomt!
Men adlibris, Bokus, Bokugg, och allt vad det nu heter – har nog några kvar!  
   Kolla in, så ni får smaka av honom lagom till vårsolen; annars får ni vänta tills hettan i sommar; och då vill man ju BADA! Och dricka DRINKAR!

/ Sebastian Vegræus.

10 april: Retter på g?

RETTRAR! Massor! I ett kyffe på Tolered! … där tar de igen sig efter egna äventyr på autostradorna – och innan Era Tindrande Ögon Genomlyser Dem!
   Men än så länge vilar de, allihop; alla sidor, rader; alla karaktärer, typer, grepp, – till och med Retter själv; den höviske – drömmaren! Optimisten!
   Men den 19 april går de lösa, släpps de ut – ner till Avenyn! Ner till Avenyn! Upp till Humanisten! Upp till Humanisten! Yeah!
   Så var med; de kommer ju söka ägare, hussar och mattar, de bästa Ögonen.

/ Sebastian Vegræus.

14 mars: Retter on his way.

Hörrni! Läsare, – förtrogna! Älskvärdast i världen! Allt oftare hör jag en röst som dånar inne i huvudet när jag ska sova, slår mot väggarna: ”Du kan inte sova nu, Karl Petter, RETTER kommer ju ut snart; har du gjort …” Och så går hen på med … det, det och det … Pensla, baka, polera, frammana, uppdatera, blogga, vlogga, snogga, klogga, ågga, någga, bågga, håggla, kråggla
   Huh! Det är ett sånt liv! Och när jag svarar: ”Lugna dig! Jag vet inte ens vad allt det där betyder!” Ja då löper hen bara på med det fetstilta …

   Tänk om det är DON QUIJOTE!
   Eller Rabelais!
   ååå. Det är ingen vila i författarbussiness-en.

Men ni glömmer väl inte! RETTER kommer snart. Han är just nu nere på tryckeriet, där han visserligen haft en del problem; han fick fel titel! Men nu är han nöjd. Och jag! Han glittrar i solskenet, som en ödla. I Polen!
   19 april, it is.

/ KP.  

JULEN 2020.

Hörrni! då har RETTER gått och lagt sig i stallEt för att vila ut inför de tre vise männens ankomst – med myrran, guldet och röken. men Rosinanta står bara och mumsar på Höet, som hon älskar bättre än alla världens håvor sammantagna. det finns också en box för Rosinante, om han skulle komma, återuppstånden eller dito. FÖR ATT INTE TALA OM DON QUIJOTE! … hur som helst, därpå – efter mötet mellan kungarna och CYKELRIDDAREN – lär den senAre sova resten av året, liksom björnen i idet; han behöver det! för sen ska han ju ut och strida på svensk litteraturs stråk; hugga omkring sig som quijote gjorde med vinsäckarna uppe på Juan Palomeques vind. å! jag hoppas han får vinna nån strid i alla fall!
   å vad höet är gott, säger Rosinanta och buffar till Retter. så kommer Sancho plötsligt med sin åsna och ber om en slaf. där ligger de så! och snusar gott!

DATUM FÖR SLÄPP AV KARL RETTERS ÄVENTYR ÄR ÄNNU HEMLIGT.
MEN NI BLIR DE FÖRSTA ATT FÅ VETA!

/ Karl Petter.     

Rosinanta is alive

Här har ni henne, Retters kompanjonska – för många många år sen! Den begagnade strids-damsellen, väpnerskan, – ömsom på länsvägens filéer, ömsom på Sverigeledens bomullsgrus, ständigt me: ROSINANTA! Rosinantes barnbarns barn!
   Hon lever ännu!
   Och nu låter hon hälsa er alla, å min vackra tropp läsare, att Karl Retter just tagit ytterligare steg mot färdigställande; endast litet mer med justeringar! Och så in på tryckeriet och ut igen.
   Så håll era spetsiga öron, de som hör allt!, i trim, ty så fort Retter är lagom gräddad, då kommer Rosinanta gnägga som aldrig för. Och då vet ni: till bokhandeln! Det är dags! Han är ute!

/ Karl Petter.

14 juli 2020

Jag vill bara – så här i sommartider och efter en längre tids tystnad då livets alla mer eller mindre delikata delar framträtt starkt och med PATOS – ge alla en hands upp: KARL RETTER blir tryckt! Jag har möjligtvis varit lite saktfärdig apropå denna stora nyhet i fiktionsuniversat Petter/Retter/Vegræus; men så är det! Och hos en ny förläggare. Så sätt gärna undan litet med kaffe och en helg vad det lider, för DEN GLADA LITTERATURENS ÅTERKOMST (post årskiftet 2021, kan jag tänka mig).

 / Sebastian Vegræus, delvis dikterat av Karl Petter.

18 januari 2020: Lägesrapportering.

OBS: SPOILERVARNINGAR förekommer nedan apropå verket som ännu inte sett dagens ljus men som strävar dit, nämligen Historien om riddar Karl Retter av Raftö och hans cykel, Rosinanta, sannskyldigt framlagd a Sebastian Vegræus.

Sedan sist! O Hulda medlemmar och kommentatorer av samtidens heta Potatisar, – har riddaresset, härföraren av de slumrande höviska Skarorna, riddar Karl Retter, legat och vilat sig vid vägskälet uppe vid Lidsbron och Sunnemos nejder, länsväg 240. Där väntar han på att bli uppfångad, – plockad, av endera publicister, endera en Sancho Panza-figur, – så att färden kan fortsätta. Jag, Sebastian V., går omkring i skogarna bredvid, de som sträcker sig ända upp mot Sysslebäck och Torsby, längs Klarälven, Osebol, Stöllet, Värnäs, de väldiga vidderna, – med min vandringsstav och med den vingade pennan i innerfickan som ett slags PAN, och hoppas att vem denne än är, att hen är varsam och öm mot honom. Ty även om han ständigt verkar klar på motiven, på hans teman och spetsfundigheter, ja ständigt förankrad i sin moral, så saknar han likväl – innerst inne – en sannskyldig kamrat, ett långhalm, någon att hålla fast i. Å hans kappa är nött! Så ge honom din! O du strövare bortom städernas villervalla! Ja ge honom en kyss! Och värm hans Nacke! Ja ”hasta, O älskade brud!” där han slumrar är ett ensligt läger! … och ni kunde fortsätta färden tillsammans – mot Råda och Hagfors, kanske Finnskogarna.

/ redaktör, Sebastian Vegræus.

Ps. För Dig som inte följt denna litteraturblogg det sista av 2019 och inpå detta år, kanske ska jag förtydliga: de tre karaktärer som främst figurerar här har varit/är: Karl Petter, författare; Karl Retter, huvudperson i Karl Petters don quijote-inspirerade spjuverroman; jag, Sebastian Vegræus, redaktör för denna webbsida, liksom karlpetterang.se – och allvetande berättare i nämnd spjuverroman. Karl Petter är kött och blod, varpå vi andra två främst är textuella produkter, även om jag inte ser detta som definitivt eller ödesbestämt. Ds.

29 november; en sån afton.

Ni fagra poeter och poetissor! Karnevalistiska änglar! Pantagruelister! Snillrika Sanchos! Quijotar och – RETTRAR! Är Ni redo för de godaste nyheterna på länge? De smakar sött! Nej: mustig gryta! Karl Retter har fäktats med myggorna i Deje, varpå han ilade rakt på Väsbyuddens kant; aj! oj! Och: snipp snapp snorum, nej snut! Så tog sagan slut!

… och jag låter Karl Petter få höra detta, att jag färdigställt hans bok, men han vägrar lyssna; han säger att inte tror mig, eller snarare: att jag endast är ”ett teoretiskt element, eller ett slags narrativ strategi; en som – Sidi Hamid Ben Engeli!”

   Ja sånt säger han, trots att han mycket väl vet att jag är hans REDAKTÖR, som fått uppdraget att vara BERÄTTARE i hans bok.

   Ja, ja, ja, det gör kanske inte så mycket vad han tycker; vi får väl se när boken kommer ut. Jag har berättat om den sista fjärdedelen helt; och de andra tre har jag gett mer anföring och stil á la Alcofribas Nasier.

Så! Följare av min Pina och Fröjd! Ni som står och ser ut över fjärdens gäss med lykta, för att hälsa hen välkommen hem; i ur och skur! … Som jag håller av er!

/ Sebastian Vegræus.

9 oktober 2019

Herregud så tiden går! Oktober! Igår, eller så känns det ju!, var det bara augusti!

   Hur som helst, jag vill bara lugna eventuella neurotiker, eller, tja … neurotiker, jag menar själar som möjligtvis är nyfikna på hur det går för Karl Retter och övriga inblandade: Det går bra! Ja jag har nu fått honom till Kroppkärrssjön där cykellederna svärmar som bin … Och han ser mot … horisonten, middagssolen, ja där vindlar Klarälvsbanan norrut; han har mjölksyra – men den ska han ta! Straxt! Jag ska bara få iväg Karl Petter på cykeln först, så vi får en liten inspektion av markerna, de mellan Karlstad och Munkfors, Forshaga, Deje, Ransäter … Så vi vet vad som väntar honom …

Och så ryktas det om en resa till Madrid. Men den tar vi per flyg.

/ Sebastian Vegræus, den Hörsamma Redaktören.

31 augusti

Psssst … hörrni, ni Fagra Poeter och Poetissor … så att inte Karl Petter hör … låt honom vidare sova … Och om jag inte misstar mig så har han just beställt lektyr för över 1000 kronor; det är böcker av alla slag; så min förhoppning är att – när jag väl väckt honom och med te och kaffe bjuder honom alla dessa på en och samma gång – ska fortsätta vara ett slags drönare; trött, läsande, såsig; eller motsatsen: upptagen att via och på grund av dessa verk vilja utforska något tidsödande, – DFW:s formexperiment; stadsflanerandets konst enligt Hessel, etc.

Bara han inte vaknar och får reda på att jag inte längre är där jag var förut, dvs. ungefär på sid 110 (se det förra inlägget; hos Fröding!), utan att jag har gått minus och nu är på sida 30 ungefär. Får han reda på detta så är jag history, … och det känns illa på så fina äpplen; för jag tror att de kan bli goda! Det är bara det att jag försöker odla dem så att de blir knapriga och söta och lagom syrliga på millimetern.

Karl Retter kommer bli färdig!    

/ Sebastian Vegræus, den Hörsamma Redaktören.