31 augusti

Psssst … hörrni, ni Fagra Poeter och Poetissor … så att inte Karl Petter hör … låt honom vidare sova … Och om jag inte misstar mig så har han just beställt lektyr för över 1000 kronor; det är böcker av alla slag; så min förhoppning är att – när jag väl väckt honom och med te och kaffe bjuder honom alla dessa på en och samma gång – ska fortsätta vara ett slags drönare; trött, läsande, såsig; eller motsatsen: upptagen att via och på grund av dessa verk vilja utforska något tidsödande, – DFW:s formexperiment; stadsflanerandets konst enligt Hessel, etc.

Bara han inte vaknar och får reda på att jag inte längre är där jag var förut, dvs. ungefär på sid 110 (se det förra inlägget; hos Fröding!), utan att jag har gått minus och nu är på sida 30 ungefär. Får han reda på detta så är jag history, … och det känns illa på så fina äpplen; för jag tror att de kan bli goda! Det är bara det att jag försöker odla dem så att de blir knapriga och söta och lagom syrliga på millimetern.

Karl Retter kommer bli färdig!    

/ Sebastian Vegræus, den Hörsamma Redaktören.

2 augusti 2019

Konversation mellan mig, Sebastian Vegræus, och Karl Petter apropå bearbetning och omskrivning av Karl Retter-äventyren.  

Vegræus: Tänk att det redan är augusti, Karl Petter. Är inte det lustigt?

Karl Petter: Är det verkligen något särskilt? Hur så?

Vegræus: Hur så?! Vi har ju kommit långt, du och jag! Karl Retter är redan framme hos Fröding!

Karl Petter: Fröding ja … Men där är vi väl allesammans fast?

Vegræus: Knappast! Jag vet vårt nästa drag!

Karl Petter: Å nej inte schack igen … Det där låtsasspelet inne på Karlstads universitetsbibliotek, var det verkligen nödvändigt? Kommer någon verkligen vilja läsa om hur Retter, Quijote, riddar Roland och ett par från Arthurs runda bord slår ”Dödens armé” i schack?

Vegræus: Du är alltid så NEGATIV! Det är sannerligen tur att det inte är du som skriver UTAN JAG!

Karl Petter: Ja det är väl sant … Medan du alltmer påminner om den där Retter, faktiskt, ständigt ivrig och glad. – Så du menar att vi ska fortsätta?

Vegræus: Med att skriva?

Karl Petter: Med att skriva.

Vegræus: Självklart! Jag kommer inte ge mig! INTE GE MIG!

Karl Petter: Okej, okej, det är bra … Då fortsätter vi väl då. (Men vi får allt stämma av om några veckor. Och är vi fortfarande kvar hos Fröding, då kastar jag in handduken).

/ Sebastian Vegræus, den Hörsamma Redaktören, liksom – numer – allvetande berättare.

23 juni 2019.

Jag vill bara passa på att skicka en hälsning till alla junkrar och Småättade riddare, alla illa sedda Poeter, liksom Polyfemos och övrigt av mytologiskt kreatur, – ohoj! Det är post midsommar och min klients NYA TID är kommen! dvs.: ängsblommor virvlar i Skyn; Don Quijote skjuter ballonger över Oceanen och Karl Petter ler längs med HELA ansiktet. Han är ledig! Friställd scheman och uppgifter som – inte jag bestämmer!

… så allt mitt käraste, vänta er straxt en Karl Retter ordentligt snitsad och förfinad; DEN STORA TIDEN FÖR SKRIFT väntar nämligen vår herre författaren KP.

/ Sebastian Vegræus, den Hörsamma Redaktören.

17 maj 2019.

… ännu fler dröjsmål … jag fastande i min kavaj – som stack ut … Nejdå! Jag har bara JOBBAT! som lärare! Detta är en av mina andra sysslor förutom redaktörskapet och att verka som fadder för Karl Petter (som också är lärare?). Hur som helst, den tiden är snart förbi, det kan jag lova, O trogna, Hörsamma flanörer. Inte mer av den VARAN! Både jag och KP har gjort fritt i våra kalandrar; hösten blir ett fritt gående över vallmofält … med humlor surrande och bin sjungande – hymnerna! från Aristoteles panna! Och Don Quijote, junkern med ost-hjälmen, kommer också finnas där, – det kan jag lova!

Ni följer väl med på FÄRDEN? DEN SOM ALLA HJÄLTAR EN GÅNG VANDRAT, från the Prancing Pony i Bri rakt på de parisiska salongerna …

/ Sebastian Vegræus, Redaktör och snart f.d. lärare.