OBS: SPOILERVARNINGAR förekommer nedan apropå verket som ännu inte sett dagens ljus men som strävar dit, nämligen Historien om riddar Karl Retter av Raftö och hans cykel, Rosinanta, sannskyldigt framlagd a Sebastian Vegræus.
Sedan sist! O Hulda medlemmar och kommentatorer av samtidens heta Potatisar, – har riddaresset, härföraren av de slumrande höviska Skarorna, riddar Karl Retter, legat och vilat sig vid vägskälet uppe vid Lidsbron och Sunnemos nejder, länsväg 240. Där väntar han på att bli uppfångad, – plockad, av endera publicister, endera en Sancho Panza-figur, – så att färden kan fortsätta. Jag, Sebastian V., går omkring i skogarna bredvid, de som sträcker sig ända upp mot Sysslebäck och Torsby, längs Klarälven, Osebol, Stöllet, Värnäs, de väldiga vidderna, – med min vandringsstav och med den vingade pennan i innerfickan som ett slags PAN, och hoppas att vem denne än är, att hen är varsam och öm mot honom. Ty även om han ständigt verkar klar på motiven, på hans teman och spetsfundigheter, ja ständigt förankrad i sin moral, så saknar han likväl – innerst inne – en sannskyldig kamrat, ett långhalm, någon att hålla fast i. Å hans kappa är nött! Så ge honom din! O du strövare bortom städernas villervalla! Ja ge honom en kyss! Och värm hans Nacke! Ja ”hasta, O älskade brud!” där han slumrar är ett ensligt läger! … och ni kunde fortsätta färden tillsammans – mot Råda och Hagfors, kanske Finnskogarna.
/ redaktör, Sebastian Vegræus.
Ps. För Dig som inte följt denna litteraturblogg det sista av 2019 och inpå detta år, kanske ska jag förtydliga: de tre karaktärer som främst figurerar här har varit/är: Karl Petter, författare; Karl Retter, huvudperson i Karl Petters don quijote-inspirerade spjuverroman; jag, Sebastian Vegræus, redaktör för denna webbsida, liksom karlpetterang.se – och allvetande berättare i nämnd spjuverroman. Karl Petter är kött och blod, varpå vi andra två främst är textuella produkter, även om jag inte ser detta som definitivt eller ödesbestämt. Ds.