Nytt poeteri-arkiv - Sida 2 av 5

14 juli 2020

Jag vill bara – så här i sommartider och efter en längre tids tystnad då livets alla mer eller mindre delikata delar framträtt starkt och med PATOS – ge alla en hands upp: KARL RETTER blir tryckt! Jag har möjligtvis varit lite saktfärdig apropå denna stora nyhet i fiktionsuniversat Petter/Retter/Vegræus; men så är det! Och hos en ny förläggare. Så sätt gärna undan litet med kaffe och en helg vad det lider, för DEN GLADA LITTERATURENS ÅTERKOMST (post årskiftet 2021, kan jag tänka mig).

/ Sebastian Vegræus, delvis dikterat av Karl Petter.

25 april; en nyck

Har jag legat på latsidan, månntro? kanske ni undrar. Nejdå, – kära nån; jag tyder förra seklets programskrifter, allt vad de nu heter, dada … , samtidigt som jag snabbt som blixten provar samtidens litteratursmaker; ömsom sött – och salt! aj! … Och ur denna blandning blandar jag själv samman ett VÄLDIGT elixir som jag tänker bjuda alla som bor I SVERIGE på. Det kommer smaka som … ett konstverk av Max Ernst, eller – René Magritte, eller … ett poem av Lauréamont!

/ KPÄ.

15 febryari

hej! jag vill bara lägga ett par ord å min klients vägnar, som sedan en tid plötsligt fått en glödande törst; han vill nämligen i den gamla klassiska manifestens anda överlägga och omsvepa och omlägga tidens litterära strömningar i ett slags frasfyrverkeri som säkert kunde bli allt från en-två sidor till fyrtio för att sedan formulera sin egen rörelse ideologi på dessas axlar; han gör detta då han fått smak för det; han VILL! så han är ämnad att läsa så mycket av tidens utläggningar som han bara kan, tills han storknar och tills han anser att han fått ned det i blodet och därifrån får det sedan lov att skjutas ut till ER whenever its done – som noterna i en symfoni! ni tror mig inte? jag säger ju ATT HAN VILL! men kanske hinner han aldrig bli klar! tiden är ju ständigt vårt gissel och även om man kan läsa en bok hur snabbt som helst måste det ju finns nog med tid att sammanföra allt och hitta stilen för annars vill ju ingen läsa! så håll era idla öron mot himlens sky! så kommer det snart höras en LYRAS ömma spel, rinnande över jordens klot.

Och medan detta sker fortsätter jag att ordna med KARL RETTERS öden på bokmarknaden.

/ redaktör, Sebastian Vegræus.

18 januari 2020: Lägesrapportering.

OBS: SPOILERVARNINGAR förekommer nedan apropå verket som ännu inte sett dagens ljus men som strävar dit, nämligen Historien om riddar Karl Retter av Raftö och hans cykel, Rosinanta, sannskyldigt framlagd a Sebastian Vegræus.

Sedan sist! O Hulda medlemmar och kommentatorer av samtidens heta Potatisar, – har riddaresset, härföraren av de slumrande höviska Skarorna, riddar Karl Retter, legat och vilat sig vid vägskälet uppe vid Lidsbron och Sunnemos nejder, länsväg 240. Där väntar han på att bli uppfångad, – plockad, av endera publicister, endera en Sancho Panza-figur, – så att färden kan fortsätta. Jag, Sebastian V., går omkring i skogarna bredvid, de som sträcker sig ända upp mot Sysslebäck och Torsby, längs Klarälven, Osebol, Stöllet, Värnäs, de väldiga vidderna, – med min vandringsstav och med den vingade pennan i innerfickan som ett slags PAN, och hoppas att vem denne än är, att hen är varsam och öm mot honom. Ty även om han ständigt verkar klar på motiven, på hans teman och spetsfundigheter, ja ständigt förankrad i sin moral, så saknar han likväl – innerst inne – en sannskyldig kamrat, ett långhalm, någon att hålla fast i. Å hans kappa är nött! Så ge honom din! O du strövare bortom städernas villervalla! Ja ge honom en kyss! Och värm hans Nacke! Ja ”hasta, O älskade brud!” där han slumrar är ett ensligt läger! … och ni kunde fortsätta färden tillsammans – mot Råda och Hagfors, kanske Finnskogarna.

/ redaktör, Sebastian Vegræus.

Ps. För Dig som inte följt denna litteraturblogg det sista av 2019 och inpå detta år, kanske ska jag förtydliga: de tre karaktärer som främst figurerar här har varit/är: Karl Petter, författare; Karl Retter, huvudperson i Karl Petters don quijote-inspirerade spjuverroman; jag, Sebastian Vegræus, redaktör för denna webbsida, liksom karlpetterang.se – och allvetande berättare i nämnd spjuverroman. Karl Petter är kött och blod, varpå vi andra två främst är textuella produkter, även om jag inte ser detta som definitivt eller ödesbestämt. Ds.

29 november; en sån afton.

Ni fagra poeter och poetissor! Karnevalistiska änglar! Pantagruelister! Snillrika Sanchos! Quijotar och – RETTRAR! Är Ni redo för de godaste nyheterna på länge? De smakar sött! Nej: mustig gryta! Karl Retter har fäktats med myggorna i Deje, varpå han ilade rakt på Väsbyuddens kant; aj! oj! Och: snipp snapp snorum, nej snut! Så tog sagan slut!

… och jag låter Karl Petter få höra detta, att jag färdigställt hans bok, men han vägrar lyssna; han säger att inte tror mig, eller snarare: att jag endast är ”ett teoretiskt element, eller ett slags narrativ strategi; en som – Sidi Hamid Ben Engeli!”

Ja sånt säger han, trots att han mycket väl vet att jag är hans REDAKTÖR, som fått uppdraget att vara BERÄTTARE i hans bok.

Ja, ja, ja, det gör kanske inte så mycket vad han tycker; vi får väl se när boken kommer ut. Jag har berättat om den sista fjärdedelen helt; och de andra tre har jag gett mer anföring och stil á la Alcofribas Nasier.

Så! Följare av min Pina och Fröjd! Ni som står och ser ut över fjärdens gäss med lykta, för att hälsa hen välkommen hem; i ur och skur! … Som jag håller av er!

/ Sebastian Vegræus.

9 oktober 2019

Herregud så tiden går! Oktober! Igår, eller så känns det ju!, var det bara augusti!

Hur som helst, jag vill bara lugna eventuella neurotiker, eller, tja … neurotiker, jag menar själar som möjligtvis är nyfikna på hur det går för Karl Retter och övriga inblandade: Det går bra! Ja jag har nu fått honom till Kroppkärrssjön där cykellederna svärmar som bin … Och han ser mot … horisonten, middagssolen, ja där vindlar Klarälvsbanan norrut; han har mjölksyra – men den ska han ta! Straxt! Jag ska bara få iväg Karl Petter på cykeln först, så vi får en liten inspektion av markerna, de mellan Karlstad och Munkfors, Forshaga, Deje, Ransäter … Så vi vet vad som väntar honom …

Och så ryktas det om en resa till Madrid. Men den tar vi per flyg.

/ Sebastian Vegræus, den Hörsamma Redaktören.

31 augusti

Psssst … hörrni, ni Fagra Poeter och Poetissor … så att inte Karl Petter hör … låt honom vidare sova … Och om jag inte misstar mig så har han just beställt lektyr för över 1000 kronor; det är böcker av alla slag; så min förhoppning är att – när jag väl väckt honom och med te och kaffe bjuder honom alla dessa på en och samma gång – ska fortsätta vara ett slags drönare; trött, läsande, såsig; eller motsatsen: upptagen att via och på grund av dessa verk vilja utforska något tidsödande, – DFW:s formexperiment; stadsflanerandets konst enligt Hessel, etc.

Bara han inte vaknar och får reda på att jag inte längre är där jag var förut, dvs. ungefär på sid 110 (se det förra inlägget; hos Fröding!), utan att jag har gått minus och nu är på sida 30 ungefär. Får han reda på detta så är jag history, … och det känns illa på så fina äpplen; för jag tror att de kan bli goda! Det är bara det att jag försöker odla dem så att de blir knapriga och söta och lagom syrliga på millimetern.

Karl Retter kommer bli färdig!

/ Sebastian Vegræus, den Hörsamma Redaktören.

2 augusti 2019

Konversation mellan mig, Sebastian Vegræus, och Karl Petter apropå bearbetning och omskrivning av Karl Retter-äventyren.

Vegræus: Tänk att det redan är augusti, Karl Petter. Är inte det lustigt?

Karl Petter: Är det verkligen något särskilt? Hur så?

Vegræus: Hur så?! Vi har ju kommit långt, du och jag! Karl Retter är redan framme hos Fröding!

Karl Petter: Fröding ja … Men där är vi väl allesammans fast?

Vegræus: Knappast! Jag vet vårt nästa drag!

Karl Petter: Å nej inte schack igen … Det där låtsasspelet inne på Karlstads universitetsbibliotek, var det verkligen nödvändigt? Kommer någon verkligen vilja läsa om hur Retter, Quijote, riddar Roland och ett par från Arthurs runda bord slår ”Dödens armé” i schack?

Vegræus: Du är alltid så NEGATIV! Det är sannerligen tur att det inte är du som skriver UTAN JAG!

Karl Petter: Ja det är väl sant … Medan du alltmer påminner om den där Retter, faktiskt, ständigt ivrig och glad. – Så du menar att vi ska fortsätta?

Vegræus: Med att skriva?

Karl Petter: Med att skriva.

Vegræus: Självklart! Jag kommer inte ge mig! INTE GE MIG!

Karl Petter: Okej, okej, det är bra … Då fortsätter vi väl då. (Men vi får allt stämma av om några veckor. Och är vi fortfarande kvar hos Fröding, då kastar jag in handduken).

/ Sebastian Vegræus, den Hörsamma Redaktören, liksom – numer – allvetande berättare.

23 juni 2019.

Jag vill bara passa på att skicka en hälsning till alla junkrar och Småättade riddare, alla illa sedda Poeter, liksom Polyfemos och övrigt av mytologiskt kreatur, – ohoj! Det är post midsommar och min klients NYA TID är kommen! dvs.: ängsblommor virvlar i Skyn; Don Quijote skjuter ballonger över Oceanen och Karl Petter ler längs med HELA ansiktet. Han är ledig! Friställd scheman och uppgifter som – inte jag bestämmer!

… så allt mitt käraste, vänta er straxt en Karl Retter ordentligt snitsad och förfinad; DEN STORA TIDEN FÖR SKRIFT väntar nämligen vår herre författaren KP.

/ Sebastian Vegræus, den Hörsamma Redaktören.

17 maj 2019.

… ännu fler dröjsmål … jag fastande i min kavaj – som stack ut … Nejdå! Jag har bara JOBBAT! som lärare! Detta är en av mina andra sysslor förutom redaktörskapet och att verka som fadder för Karl Petter (som också är lärare?). Hur som helst, den tiden är snart förbi, det kan jag lova, O trogna, Hörsamma flanörer. Inte mer av den VARAN! Både jag och KP har gjort fritt i våra kalandrar; hösten blir ett fritt gående över vallmofält … med humlor surrande och bin sjungande – hymnerna! från Aristoteles panna! Och Don Quijote, junkern med ost-hjälmen, kommer också finnas där, – det kan jag lova!

Ni följer väl med på FÄRDEN? DEN SOM ALLA HJÄLTAR EN GÅNG VANDRAT, från the Prancing Pony i Bri rakt på de parisiska salongerna …

/ Sebastian Vegræus, Redaktör och snart f.d. lärare.