(Jag, Redaktören, är stolt över att få ett litet chapmanskt gästspel på vår sida. Karl Petter håller med, han säger: ”Jag håller med. De är stora konstnärer.”)
”23 januari
Csef vill endast låta hälsa världen att det chapmanska poetiska hockeylaget Montreal Chapmaniens återförenats. Bilden säger allt – och antyder två främlingar, eller en judo-buddhist och en profet från Chicago Blackhawks. – Motståndet var ömsom tufft, ömsom lättare, – ständiga vinster.
Säsongen ser ljus ut. Vi har utvecklats ”likt lysande stjärnor på himlen”.
/ Ordförande.”
18 januari
Karl Petter låter hälsa, ”att jag länge och väl skrivit, – bokstav för bokstav, ord för ord, som blivit fras, mening, stycke, kapitel, fotnoter, – sammantaget den retterska andan. Men nu – väl framme i Borgvik – har stilen plötsligt blivit ’den absoluta plågan, den ändlösa plågan, den fruktlösa plågan’ och jag riskerar ständigt att sudda ut fler ord än vad jag kan skriva. Äventyren bleknar, Retter står stilla, kan inte cykla, säga, utföra; vilka ord är hans? Mina? Berättarens? Vad ska jag välja? Jag står ’öga mot öga’ med ’ordets oändliga frihet’. – Det nya tangentbordet förstärker mina problem; jag ändrar, korrigerar, slinter, byter, tar bort, kan inte sätta ihop, passa samman, leda vidare, genom, bortåt, ut. Det är inte skrivkramp, snarare det ohyggliga. – Därför tar jag ledigt, gör jag semester. Du får gå och låna mig lite nya böcker, Redaktör, – Njal, Eddor, det karnevaliska, Marx.
Jag är hungrig, utsvulten, den älskande.
/ Karl Petter, din klient.”
/ Redaktören.