Gode gudars likar! Vad har hänt sen sist?! Den har ju gått flera månader!
O mitt Redaktörsskap … O mitt poet-liv …
O mitt liv som text-skärar-guru … O mitt liv som – Vergilius.
”Roms poeter, ge plats! Ge plats, ni grekiska skalder: någonting stort växer fram, större än er Illiad.”
Tja … rörande det första så går det – förfärligt långsamt. Jag ber ständigt Karl Petter att skriva om Karl Retter men den förre har sällan tid med den senare, han klagar och ber om råd, råd! Och när den senare väl ges utrymme, ja då blir den tidigare avundsjuk på den senare ”som får strida och rida och … fjompa sig”. Så kan det låta. Och när jag väl kommer till skrivarkammaren för att verkligen ge råd, ja då låser den förste herrn om sig, stänger in sig – med den senare! Som om de plötsligt älskade varann och bara hade tid för varann och var för evigt sammansvurna mot mig. Mig! Jag som bara vill dem väl! Jag som bara vill ha en liten, liten del i deras dåd. Deras – verk! Ack och O gudars like …
Men det finns ungefär 50 sidor Retter av Petter som jag är övertygad kommer – nån gång – blåsa liv i Världens Litteratur och det Liv som Världens Litteratur skildrar.
Rörande det andra, mitt poet-liv, så började det med LYX och champagne. Jag var stor celebritet och gick i vackert skurna kostymer med oscar wildiska blommor kring mig. Men så hastigt vände kapporna och nu är gäller snarare knapra förhållanden, ett verkligt poet-liv, dvs. tystnaden och mörkret och ensamheten är TUNG och ÖVERALLT. Fåglarna kvittrar ej. Jag är inte nyhetens behag längre. Jag är – ett fån, varpå Retter och Petters slags samvaro (som alltså inte inkluderar mig) gör mig extra illa. Mitt hjärta, som faktiskt är stort som Werthers, gör ont.
Och vad gäller det sista, citatet av Propertius om Vergilius Aeneid, så slår vi i den alltmer, allihop: Retter, Petter, Vegræus, för att finna vår VERS. Och vi slår och vi slår och vi slår … Och vi slår … Men var är vår respektive vers?
Ja det var det!
/ Sebastian Vegræus, den Vilsne Redaktör-poeten.