Om Karl Petter vrider sig 180 grader från sitt lilla skrivarskjul ser han följande lådcykel.
Hur den kom dit, står skrivit i stjärnorna. Men att den står där, har börjat reta min författares fantasi så till den grad att han börjat prata om Den som en Hon, närmare bestämt som en Häst med vagn med utan ryttare. Och istället för att skriva på sin egen ryttar- och riddarroman Karl Retter av Raftö… har han, det är min övertygelse då jag tittar in i hans grönaktiga ögon, börjat fantisera om att en tidig morgon (eller en sen afton, precis som Don Quijote) cykla i väg på den som om han red och själv tillhörde en roman…
Ack! Nu när han kommit så långt! ja skrivit fram Karl Retter, romanfiguren, bara ett par ynkliga kilometer kort om den karnevaliska avslutningsfesten på udden i Väsby, Värmland, – den som hålls i Gargantuas och Pantagruels anda och där Don Quijote är tänkt att uppenbara sig i skepnaden av…
Håll i hattarna! Eller snarare, – Ni får vänta lite! Hålla till godo!
/ Sebastian Vegraeus, Redaktören.