Framförallt har två saker hänt sedan sist, O läsare, a) de Don Quijote-studier som jag skickade Karl Petter på i Malaga, har burit frukt. Se på detta foto till exempel:
Dessutom sägs det, via mina spanska kolportörkontakter (inte minst den svensktalande spanjorskan, som också figurerar i Karl Retter av Raftö, eller Den sannfärdiga historien om Karl Retter av Raftö så som hans äventyr utspelade sig under några dagar i augusti 2013 på de bohuslänska, dalsländska och värmländska vägarna), – att Karl Petter suttit utanför teatern (se ovan) både en och två kvällar och läst högt ur Karl Retters äventyr, så som de hittills är skrivna. (Han ville prova hur det lät, sa han till mig). Som det skorrade! Ja så till den grad, vad jag har förstått, att han blev bjuden på både ett glas vin och en eller ett par pizzabitar från Restaurante Vineria Cervantes bredvid (innan han blev bortkörd).
b) När han kom hem skickade jag omedelbart iväg honom på nya studier, – denna gång till Värmland och den sträcka som det sägs att Karl Retter cyklade den där sommaren, nämligen (på Sverigeleden) mellan Karlstad och Kristinehamn, via Väse, Molkom (på länsväg 240) och upp till Väsby/Sunnemo.
Men nu är han tillbaka, tack och lov, satt i skolbänken på nytt. – Mums!
/ Sebastian Vegraeus, Redaktören.
Ps. Ikväll skickar jag honom på författarklubb på Moriska, här i Malmö. Det gäller att synas, säger jag till honom. Ds.