"O Redaktör Vegræus! Värm oss försiktigt! Blir det för varmt, kan man inte se våra vitsar!"
Har jag legat på latsidan, månntro? kanske ni undrar. Nejdå, – kära nån; jag tyder förra seklets programskrifter, allt vad de nu heter, dada … , samtidigt som jag snabbt som blixten provar samtidens litteratursmaker; ömsom sött – och salt! aj! … Och ur denna blandning blandar jag själv samman ett VÄLDIGT elixir som jag tänker bjuda alla som bor I SVERIGE på. Det kommer smaka som … ett konstverk av Max Ernst, eller – René Magritte, eller … ett poem av Lauréamont!
/ KPÄ.
hej! jag vill bara lägga ett par ord å min klients vägnar, som sedan en tid plötsligt fått en glödande törst; han vill nämligen i den gamla klassiska manifestens anda överlägga och omsvepa och omlägga tidens litterära strömningar i ett slags frasfyrverkeri som säkert kunde bli allt från en-två sidor till fyrtio för att sedan formulera sin egen rörelse ideologi på dessas axlar; han gör detta då han fått smak för det; han VILL! så han är ämnad att läsa så mycket av tidens utläggningar som han bara kan, tills han storknar och tills han anser att han fått ned det i blodet och därifrån får det sedan lov att skjutas ut till ER whenever its done – som noterna i en symfoni! ni tror mig inte? jag säger ju ATT HAN VILL! men kanske hinner han aldrig bli klar! tiden är ju ständigt vårt gissel och även om man kan läsa en bok hur snabbt som helst måste det ju finns nog med tid att sammanföra allt och hitta stilen för annars vill ju ingen läsa! så håll era idla öron mot himlens sky! så kommer det snart höras en LYRAS ömma spel, rinnande över jordens klot.
Och medan detta sker fortsätter jag att ordna med KARL RETTERS öden på bokmarknaden.
/ redaktör, Sebastian Vegræus.
Trogna FANS, ni vars Ande ännu klämtar för mig och min författaraspirant … Jag vill härmed meddela, – det är Ni värda! … att vi tycks gå mot ljusare tider. SOLEN kommer inte bara straxt, – och med den Ängarna, fåglarna sång och kvistarnas spröt, blommornas ivriga lust att leva … Nej även TIDEN och RUMMET verkar ge med sig, i alla fall så smått – och ge en av sina undersåtar ett annat slags utrymme … Ja! Vässa pennan KARL PETTER! Snart kommer du inte bara få några minuter och möjligtvis en och annan timme här och där; nej nej! Timtal väntar! Veckotal! Månadstal! Förhandlingar pågår – och jag är en mästare vid förhandlingsborden; inget bordläggs, inget läggs åt sidan, inget som kunde gagna dig … O min aspirant, min klient, mitt hopp om berömmelse … Så säg åt den där RETTER att surra åt rustningen och vissla till sig sin häst; snart bär det av! Ja! Och hälsa honom därtill att jag, självaste redaktör Vegræus, förmodligen inte bara kommer leda distribueringen av honom. Nej att sätta ut honom på landets bokhandlar, att fylla hyllorna med RETTRAR och plocka hem vinsten, det gör jag med förbundna ögon … Nej nu ligger andra förslag på bordet, förslag om att jag också ska få vara med i själva framläggningen av densamme, alltså … jag och RETTER på samma boksida …
Hur som! Och nog om detta! TIDEN och RUMMET sitter i bryderier. Ja hela författarsamfunden. Så … FANS, var ännu en stund trogna. Belöning HÄGRAR.
/ Sebastian Vegræus, den Målmedvetne förhandlaren och Redaktörsutnämnde.