December 2015

5 december

Häpnadsväckande saker har skett; Karl Petter har under fem dagar blivit den som han önskar vara, – författare, skribent, uttolkare av de don quijotska skrifterna, skrivare av de retterska, lyssnare till González Echevarría, – en disciplinerad kropp, ett vilt psyke. – Han har blivit avtärd liksom riddaren, ”long, lean, lank, and yellow-looking, clad in his tight-fitting suit”.

En sådan syn för en Redaktör!

Och snart, om jag förstått min klient riktigt, bör det stå mig fritt att publicera ett läseprov från denna veckas arbete; en fotnot i vilken mycket av handlingen i Den snillrike junkern Don Quijote av La Mancha omtalas och sätts i förhållande till Karl Retters situation då han en morgon besöker Berga Bistro vid E45 (korsningen Karlstad, Säffle, Åmål).

/ Redaktören.

November 2015

20 november

Det ryktas om att Karl Petter använt sig av sin egen bok Sms mellan K & E på en lektion med SA1B på Lerums Gymnasium. Han ställde den mot Lars Noréns dagbok och så som jag har förstått det handlade saken om en utredning kring storheterna författare – text – läsare; vem är vem / vem är vad? Den gamle dramatikern med sin tjocka bok; den unge författaren med sin tunna bok… Ett läsarens helvete, krympta rum; ett läsarens paradis, vida himmel. – Eller?

Då eleverna knappast visste vem den förste var, korades den senare till vinnare; ”den vill vi läsa! Där får vi plats!”

I övrigt, och apropå det som diskuterades förra veckan om att bli tunn (ett tecken på skrivande) eller stor, tung, omfångsrik (ett tecken overksamhet), så råder det ingen tvekan om att det senare fallet gäller. Karl Petter verkar större än på länge.

(När ska han börja skriva (av sig) igen?!)

/ Redaktören.

 

14 november

Vanligtvis försöker jag uppdatera mig kring Karl Petters verksamhet varje fredag. Eller snarare, varje fredag försöker jag nå och komma honom så nära som möjligt, – för att försöka avgöra huruvida han har förändrats eller inte; om jag kan utläsa i hans ansikte om han skrivit något nytt. (Tanken är: skriver man något nytt så avlägger man också sig själv i det skrivna. Och detta avlagda kan ses i författarens ögon; att han saknar något. Han har blivit tunnare, förlorat lyse. Och så får han börja bygga upp sig själv igen).

Men denna vecka, ingenting. Han är fruktansvärt lik den han var förra veckan. (Kanske har han blivit lite tjockare). – Därför har jag inget att skriva om. (Dessutom är det lördag).

/ Redaktören.

 

2 november

Jag kan med glädje låta meddela att Karl Petter gjort framsteg i konsten att säga Nej och att vara sin egen lyckas smed snarare än någon annans. Förra veckan begav han sig till Raftön, denna tillflytsort, marmorklippa, örnnäste att i lugn och ro utöva sig själv på, sitt verk, sitt speciella slags form av liv. – Platsen finns åtskilligt angiven i Sms mellan K & E (se sms från 9/4, 23/6 och 15/10, till exempel), så den bör inte vara Dig, dyre besökare, okänd. – Här har han återupptagit studiet kring Karl Retter, Don Quijote, det spanska och svenska, det medeltida och moderna. – Rapporterna talar om ett antal nyskrivna sidor och om mestadels vackert väder. Men också om månsken och åska, om Edgar A. P., skräck, gotik, romantik, Frankensteins monster, Charles B, om egna experiment och kramper.

Han är hemma nu, oskadd, – ja han har redan ingått i det svenska skolväsendets kår i en vecka. Och där ska han fortsätta i ytterligare tre. Men sedan, låter han hälsa, önskar han ”hålla sin uppgifts höghet ren från de mycket lägre och kortsiktigare osjälviska handlingarna”, önskar han nå en plats där man inte ens behöver säga nej. – ”På denna lugna, suveräna plats… en sådan himmel”, mumlar han från sängen.

/ Redaktören.

PS. Det sägs också att E kom på besök till Raftön. Och att man – K & E – på söndagen den 1/11 firade att det var exakt tre år sedan som Sms mellan K & E började. DS.

Oktober 2015

24 oktober

Våra kollegor på den chapmanska redaktionen, i deras bunkrar, på deras slott, – har bett mig att erbjuda csef:s ordförande lite utrymme att skriva. Varför? Deras hemsida (chapmanska.com) har sedan en tid hackats, blivit utsatt för brott. Just nu synas intrånget grundligt och söm för söm. Man av-programmerar och programmera på nytt. Och man hoppas att ingen ny konst rövats. Konst som världen ännu inte är redo för. – Denna önskan bifaller jag självklart.

Jag tackar dig ödmjukast, Redaktören! Att få skrivutrymme, – det blir alltmer sällsynt! De olika konstnärliga klubbarna gör sig svåråtkomliga för oss. Och så blir vi plötsligt attackerade… – Men vi arbetar, försöker ”finna den dagliga arbetsivern”, att lägga ett stycke i taget. Och imorgon, lördag, – en hel dag ägnad åt chapmanskt versmakeri. – Be din protegé att komma. Sökte han inte en dygdeetik? ”Fisk, kalla bad, dusch, mossa, tabletter någon gång då och då; för övrigt sluta upp med alla stimulantia”?

/ Karl Petter, Ordförande för Det Chapmanska Samfundet för Filosofi och Estetik (csef),

 

16 oktober

Tiden går och Karl Petter sitter endast vid tillfällen inspärrad i sin kammare och skriver på sitt don quijotska ärende (Karl Retter). Världens plikter har alltmer kommit att kalla och att säga NEJ blir allt svårare. Han låter hälsa att han övar sig på dygder, på vissa slags karaktärsdrag vilka han önskar växa och som ska göra det enklare för honom att säga NEJ. Men han undrar ännu vilka de är.

Vid förslag om dygder eller överhuvudtaget om strategier för att kunna NEJ, – hör gärna av Er till honom på kontakt@karlpetterang.se

/ Redaktören.

PS. Det ska sägas att Letaren ännu en gång göra vissa ansatser för att bli film. Översättning pågår. DS.

September 2015

20 september

Det ryktas om att man verkligen kan träffa Karl Petter på Bokmässan, om man skulle vilja; att han kommer dyka upp. Och vill man löpa största möjliga risk uppmuntras – detta hävdar flera källor – att man ska gå på torsdagens inofficiella mingel efter klockan 18:00. Här brukar nämligen Karl Petter (se Bokmässor 2013 och -14) promenera omkring i ett slags fartiskt esse, nyfiken och givmild.

/ Redaktören.

 

14 september 2015

Som ett första inlägg på karlpetterang.se vill jag, Redaktören, passa på att tacka internet för att erbjuda en webbadress till Karl Petter. – Han anser sig lyckligt lottad. Han tackar även mig för arbetet, ”detta webbistiska konstprojekt som du knappast får någon lön för”. – Jag vill å min sida tacka Karl Petter för pengarna, förtroendet och den frihet jag har erhållit. Utan detta hade inget blivit gjort, tack.

Men kom nu, bäste besökare, förtröstansfulle läsare, – låt oss titta oss omkring på vår sida!

/ Redaktören.