10 November

Usch! Det har gått alldeles för lång tid! mina ljuva Poeter!

Jag har nästan glömt bort vilka Ni var – och Ni har säkert nästan glömt bort mig. O elände!

Det har hänt en rad saker som kan justeras och in-rangeras i det litterära livet hos mig och Karl Petter. Hm, var att börja??

Jo! Det verkar som om jag – självaste jag – har blivit anlitad av Det Chapmanska Samfundet av Estetik & Filosofi, – att fungera som Pennan för deras anda och konstnärliga utlopp. Det är ju synnerligen förvirrat detta, inte minst då Ordförande för denna konstnärliga elit är – ingen mindre än Karl Petter! Men framförallt har jag varit kontakt med en viss Malwina Badin, och det är via henne – en hona som förövrigt tillhör det pseudonyma sällskapet – som jag fått den vingade pennan, mandatet att skriva. Och jag har hunnit med inte mindre än tio-elva dikter, Storvulna saker som alla står och bankar till dörren till det Eviga och Ljusa, Rimbauds palats, Lusthusen och det Karnevaliska.

Och Karl Petter? Nja, han sitter nedsjunken, med ryggens pipor alltmer utstående, i rättararbete. O lärarskapet tar mycket av hans kraft! Och han antyder allt oftare, att det är bra att jag tar på mig Diktarens kläder, ”nu när inte jag hinner”.

Ja! Se! så saker och ting kan förändras…

 Och Karl Retter? Han rider fortfarande på vilsna stigar.    

 Er,   

Sebastian Vegraeus, Redaktören, den Hörsamme Direktören.

29 september

Det vankas nya tider… Igen! ’Poesins…’ viskar Karl Petter i mitt öra och håller upp Poes druckna ansikte. ’Evighetens tungomål… De stora Andarnas… Det Naknas röst… O Orfeus, spela på din lyra… Väck henne till liv… O Framtidens skugga… Vinn mig… Håll mig… i dina ömma klor, vassa armar… Rulla mig samman till din hund.’

Detta, mina läsare – är nu min son. En herre med stort vansinne, – som om dagarna jobbar som lärare. Men som om nätterna – drömmer sig till Landet som icke Är, bortom, vad han kallar det, ’Havet’.

Jag har gått med på att inte störa honom på överskådlig framtid. Han säger att han vill skriva en Hymn, ett Ode – till sina bröder, Chapmanerna, ’de med stor luft i sitt bröst’.

Er,

Sebastian Vegraeus, Redaktören, den Hörsamme Direktören.

 

 

1 September 2017

Med en ny månad, följer nya skyldigheter, således…

POETERIET letar nya menyer. Den spanska kosten, Sherryn och den Sorgliga Figuren, gör vår brännar-Ugn allt mindre effektiv. Den har tappat i Temperatur och kokar bara halvdan anka. Den sista boken som blandades till smakade inte alls som den skulle, – Å! Du Sega Bröd!

Karl Retters äventyr var den sista spanska degen den stod ut med.

Så nu letar vi alltså efter… nya Rätter, ny Meny, nytt att slakta och göra Poesi av. Jag har skickat Karl Petter, numera min enda Klient, till Pyrenéerna-passet, Andorra, med mera – och jag hoppas att han kan ta sig ner i Italien – EN BRA BIT – och be om några recept. Få hem ett par råvaror som ingen sett.

/  Sebastian Vegraeus, Redaktören.

4 augusti

Till alla hörsamma!

Ni vackra, Sköna! poeter!

Håll ut! 

Karl Retter är visst hos förlagen; kränger och huldar sig, gullar sig på deras madrasser. Men än så länge är det just detta; väntetid, – tills en Lektör med spetsiga och spetiga mustascher kommer an; en Terry Gillaim-typ. Eller en Douglas Adams. Eller en Sidi Hamid Ben Engeli, en arab med vingad penna. Då kommer han (Retter) också stiga upp från solstolen på båtdäck och ropa: ”Vem där? För jag är här!”

Ja… och så är det bums till tryckmaskinerna, varken mer eller mindre. Ja det är det vi hoppas.

/  Sebastian Vegraeus, Redaktören.

17 Juli

Det är givetvis inte helt lätt och beräkna Lycka eller Sällhet, eller – för den delen – att överhuvudtaget säga vad detta kan vara; vad den enskilde verkligen erfar i dessa lägen av undantag och specialitet. Men en sak är säker, att när jag igår afton sneglade på min klient och författare, Karl Petter, så var det svårt att inte tro att – han erfor det just då! ett lätt litet leende på läpparna, kroppen fint nedsjunken, ögon som glöder, men försiktigt, blänker i ljusskenet; en dogg som struttar kring hans fötter, en ande med aura…

Vilken var anledningen? Två faktiskt!

A) Roger Federer hade just vunnit Wimbledon 

B) Karl Petter hade tidigare under dagen (precis innan Wimbledonfinalen började) färdigställt Karl Retter av Raftö, eller Den sannfärdiga historien om Karl Retter av Raftö så som hans äventyr utspelades under ett par dagar i augusti 2013 på de bohuslänska, dalsländska och värmländska vägarna.

Mer eller mindre orsakerna till Karl Petters sällhet

/  Sebastian Vegraeus, Redaktören.

Ps. Så vad väntar nu? En bra fråga. Eller snarare: mitt arbete! Marknadisering av henne! (Karl Retters äventyr, vill säga). Medan – ja så har jag hört; och detta har jag även godkänt – Karl Petter ska pröva sin vingar som lärare. Ds.

5 juli

Till alla hörsamma!

Ni vackra, Sköna! poeter!

Vilken förmiddag!

Karl Petter skriver så tangenterna skallrar; han har gör EN SISTA ORDENTLIG GENOMLÄSNING INNAN VÄRLDENS ÖGON – DINA O LÄSARE! – FÅR TITTA PÅ KARL RETTER. Och jag har ännu en gång varit i kontakt med DET DIGITALA HEMSIDEGÄNGET PÅ ONE.COM och kommit till rätta med rimliga avtal och rättigheter/skyldigheter RÖRANDE VÅR MODERSIDA. Vi står nu fria – ATT GÖRA VAD VI VILL. Tänk så bra.

/  Sebastian Vegraeus, Redaktören.

16 juni

Till alla hörsamma!

Ni vackra, Sköna! poeter!

Jesus sa till Tomas: Tvivla inte, utan tro!

Och Don Quijote sa: Ridderskapet är en trossak

Och nu säger jag till Er: Tro mig när jag säger att endast ett enda futtigt kapitel återstår av korrektur innan Karl Retter står upp som Löst Gåta, Berättelse, Fullt Påklädd och utan Myternas Skimmer över sig. Kapitlet är visserligen långt (och sedan väntar ett Efterord), men med tanke på hur det såg ut bara för några veckor sedan… Sådana Framsteg!

Han är sannerligen en envis, envetet och nitisk herre, denne vår Karl Petter; tack för det!

/  Sebastian Vegraeus, Redaktören.

PS. Och sedan väntar mitt arbete, O läsare, – nämligen att på bästa sätt presentera Karl Retter som verk, inbunden och förseglad, så han kan bli varsamt öppnad av Dig, det vill säga läst. Hur ska det gå? DS.

3 juni

De sista nätterna (för på dagarna gör jag annat) har jag fått utstå sådant som en Redaktör då och då tyvärr måste utstå, – krafs, strunt, elände och Bosch, – nämligen ett avsevärt underhåll av vårt Poeteri. Vår kyl och frys, O läsare, vårt skafferi där Ande och Vidsyn bränns och blir knapriga mackor, har nämligen blivit attackerat av mer eller mindre – vad jag förstått – riktade cyberattacker; avsändare som skickar allt från kort och gott data, till reklamkampanjer och konkretare förslag om samarbete och sammanslagning. Ja vissa av dem vill KÖPA HELA VÅR VERKSAMHET, HELA VÅRT POETERI, verkar det som.

Men vår meny är ju unik! Åh dessa hajar! Struts-bakelser! Som erbjuder mig slantar för det som är MIN OCH DIN MAT! O läsare.

Jag har hotat dem med att gå ut med deras företagsnamn offentligt. Och sedan processa dem till Domstol. Och så har de plötsligt tystnat. Och vi har äntligen ett POETERI med samma knapriga meny som sist.

(Om Ni verkligen har synpunkter på menyn, snälla skriv till oss och kom med förslag på diktverk. Adressen är som alltid: kontakt@karlpetterang.se).

/  Sebastian Vegraeus, Redaktören.

 

27 maj

Det har gått femton dagar sedan sist, O läsare, – och Karl Petter har skrivit fram Karl Retter till och med kapitel tjugo. Så det är möjligt att jag tog i förra gången när jag antydde att boken aldrig skulle bli klar. Visserligen återstår det mer än halva boken att ändra på och skriva igenom, – men… ja han har lovat mig att när Wimbledon startar i juli, ”då ska den ligga vid mina fötter som ett stycke kött; avskuren onödigheter, dumma kommentarer, fotnoter som inte hör till saken; lita på det! då kan du få ta den! om du vågar!”

’Om du vågar’… Vad menar han med det? Det är väl klart a t t j a g v å g a r ! Jag är en våghals!

Men sluta tro att du kan överge författandet för tennistouren. Du är för gammal!

Och då säger han: ”Exakt! För gammal för att skriva!”

”Nej för att bli tennisproffs”, svarar jag då, och så vidare…

/  Sebastian Vegraeus, Redaktören.

12 maj

Till alla hörsamma!

Ni vackra, Sköna! läsare!

Jo vars, Karl Petter, min författare och klient, lyckades skriva fram sin romanfigur, Karl Retter, den ”ynkliga kilometer kort om den karnevaliska avslutningsfesten på udden i Väsby” häromdagen. OCH MED KAPITEL 44 VAR SÅ BOKEN FÄRDIGSTÄLLD, KLAPPAD OCH KLAR. Eller? för vilket gott för inte också med sig ont? Hin håle själv, ja – skrivarkrampen! Eller snarare: I och med att det gått ungefär ett år sedan Karl Petter skrev inledningen på Karl Retter äventyr, och så arbetat sig fram sida för sida, nått 200, dag för dag, nått den 365:e, – har också så att säga förutsättningarna här och var förändrats, berättelsen har skiftat färg. Så när han i måndags återbesökte förordet, ack! Det passade inte in! Och så har han arbetat med det… Och nu är han på första kapitlet, likadant! Det passade inte in! Och om det skulle fortsätta på samma sätt, ja då kunde man tänka sig att han skrivit sig fram till slutet ännu en gång om ett år, men så återvänder han – denna gång är han säker; känns texten ’objektiv’ –, men så passar förordet ännu en gång inte in; han ger sig på det således… och kapitel ett, två, tre… skriver om, ändrar, passar texten efter det som han anser är de nya förutsättningarna – tills han blivit gammal och grå. Och så en vacker dag lämnar han denna värld (för en annan), – och där ligger Karl Retters äventyr, oskriven, under rättning…

”Nej aldrig!”, låter han hälsar; ”Jag är snart klar!”

Och jag hoppas, hoppas, – på dåd.

/  Sebastian Vegraeus, Redaktören.