15 febryari

hej! jag vill bara lägga ett par ord å min klients vägnar, som sedan en tid plötsligt fått en glödande törst; han vill nämligen i den gamla klassiska manifestens anda överlägga och omsvepa och omlägga tidens litterära strömningar i ett slags frasfyrverkeri som säkert kunde bli allt från en-två sidor till fyrtio för att sedan formulera sin egen rörelse ideologi på dessas axlar; han gör detta då han fått smak för det; han VILL! så han är ämnad att läsa så mycket av tidens utläggningar som han bara kan, tills han storknar och tills han anser att han fått ned det i blodet och därifrån får det sedan lov att skjutas ut till ER whenever its done – som noterna i en symfoni! ni tror mig inte? jag säger ju ATT HAN VILL! men kanske hinner han aldrig bli klar! tiden är ju ständigt vårt gissel och även om man kan läsa en bok hur snabbt som helst måste det ju finns nog med tid att sammanföra allt och hitta stilen för annars vill ju ingen läsa! så håll era idla öron mot himlens sky! så kommer det snart höras en LYRAS ömma spel, rinnande över jordens klot.

Och medan detta sker fortsätter jag att ordna med KARL RETTERS öden på bokmarknaden.  

/ redaktör, Sebastian Vegræus.

18 januari 2020: Lägesrapportering.

OBS: SPOILERVARNINGAR förekommer nedan apropå verket som ännu inte sett dagens ljus men som strävar dit, nämligen Historien om riddar Karl Retter av Raftö och hans cykel, Rosinanta, sannskyldigt framlagd a Sebastian Vegræus.

Sedan sist! O Hulda medlemmar och kommentatorer av samtidens heta Potatisar, – har riddaresset, härföraren av de slumrande höviska Skarorna, riddar Karl Retter, legat och vilat sig vid vägskälet uppe vid Lidsbron och Sunnemos nejder, länsväg 240. Där väntar han på att bli uppfångad, – plockad, av endera publicister, endera en Sancho Panza-figur, – så att färden kan fortsätta. Jag, Sebastian V., går omkring i skogarna bredvid, de som sträcker sig ända upp mot Sysslebäck och Torsby, längs Klarälven, Osebol, Stöllet, Värnäs, de väldiga vidderna, – med min vandringsstav och med den vingade pennan i innerfickan som ett slags PAN, och hoppas att vem denne än är, att hen är varsam och öm mot honom. Ty även om han ständigt verkar klar på motiven, på hans teman och spetsfundigheter, ja ständigt förankrad i sin moral, så saknar han likväl – innerst inne – en sannskyldig kamrat, ett långhalm, någon att hålla fast i. Å hans kappa är nött! Så ge honom din! O du strövare bortom städernas villervalla! Ja ge honom en kyss! Och värm hans Nacke! Ja ”hasta, O älskade brud!” där han slumrar är ett ensligt läger! … och ni kunde fortsätta färden tillsammans – mot Råda och Hagfors, kanske Finnskogarna.

/ redaktör, Sebastian Vegræus.

Ps. För Dig som inte följt denna litteraturblogg det sista av 2019 och inpå detta år, kanske ska jag förtydliga: de tre karaktärer som främst figurerar här har varit/är: Karl Petter, författare; Karl Retter, huvudperson i Karl Petters don quijote-inspirerade spjuverroman; jag, Sebastian Vegræus, redaktör för denna webbsida, liksom karlpetterang.se – och allvetande berättare i nämnd spjuverroman. Karl Petter är kött och blod, varpå vi andra två främst är textuella produkter, även om jag inte ser detta som definitivt eller ödesbestämt. Ds.

17 maj 2019.

… ännu fler dröjsmål … jag fastande i min kavaj – som stack ut … Nejdå! Jag har bara JOBBAT! som lärare! Detta är en av mina andra sysslor förutom redaktörskapet och att verka som fadder för Karl Petter (som också är lärare?). Hur som helst, den tiden är snart förbi, det kan jag lova, O trogna, Hörsamma flanörer. Inte mer av den VARAN! Både jag och KP har gjort fritt i våra kalandrar; hösten blir ett fritt gående över vallmofält … med humlor surrande och bin sjungande – hymnerna! från Aristoteles panna! Och Don Quijote, junkern med ost-hjälmen, kommer också finnas där, – det kan jag lova!

Ni följer väl med på FÄRDEN? DEN SOM ALLA HJÄLTAR EN GÅNG VANDRAT, från the Prancing Pony i Bri rakt på de parisiska salongerna …

/ Sebastian Vegræus, Redaktör och snart f.d. lärare.