25 april; en nyck

Har jag legat på latsidan, månntro? kanske ni undrar. Nejdå, – kära nån; jag tyder förra seklets programskrifter, allt vad de nu heter, dada … , samtidigt som jag snabbt som blixten provar samtidens litteratursmaker; ömsom sött – och salt! aj! … Och ur denna blandning blandar jag själv samman ett VÄLDIGT elixir som jag tänker bjuda alla som bor I SVERIGE på. Det kommer smaka som … ett konstverk av Max Ernst, eller – René Magritte, eller … ett poem av Lauréamont!  

/ KPÄ.

15 febryari

hej! jag vill bara lägga ett par ord å min klients vägnar, som sedan en tid plötsligt fått en glödande törst; han vill nämligen i den gamla klassiska manifestens anda överlägga och omsvepa och omlägga tidens litterära strömningar i ett slags frasfyrverkeri som säkert kunde bli allt från en-två sidor till fyrtio för att sedan formulera sin egen rörelse ideologi på dessas axlar; han gör detta då han fått smak för det; han VILL! så han är ämnad att läsa så mycket av tidens utläggningar som han bara kan, tills han storknar och tills han anser att han fått ned det i blodet och därifrån får det sedan lov att skjutas ut till ER whenever its done – som noterna i en symfoni! ni tror mig inte? jag säger ju ATT HAN VILL! men kanske hinner han aldrig bli klar! tiden är ju ständigt vårt gissel och även om man kan läsa en bok hur snabbt som helst måste det ju finns nog med tid att sammanföra allt och hitta stilen för annars vill ju ingen läsa! så håll era idla öron mot himlens sky! så kommer det snart höras en LYRAS ömma spel, rinnande över jordens klot.

Och medan detta sker fortsätter jag att ordna med KARL RETTERS öden på bokmarknaden.  

/ redaktör, Sebastian Vegræus.

29 november; en sån afton.

Ni fagra poeter och poetissor! Karnevalistiska änglar! Pantagruelister! Snillrika Sanchos! Quijotar och – RETTRAR! Är Ni redo för de godaste nyheterna på länge? De smakar sött! Nej: mustig gryta! Karl Retter har fäktats med myggorna i Deje, varpå han ilade rakt på Väsbyuddens kant; aj! oj! Och: snipp snapp snorum, nej snut! Så tog sagan slut!

… och jag låter Karl Petter få höra detta, att jag färdigställt hans bok, men han vägrar lyssna; han säger att inte tror mig, eller snarare: att jag endast är ”ett teoretiskt element, eller ett slags narrativ strategi; en som – Sidi Hamid Ben Engeli!”

   Ja sånt säger han, trots att han mycket väl vet att jag är hans REDAKTÖR, som fått uppdraget att vara BERÄTTARE i hans bok.

   Ja, ja, ja, det gör kanske inte så mycket vad han tycker; vi får väl se när boken kommer ut. Jag har berättat om den sista fjärdedelen helt; och de andra tre har jag gett mer anföring och stil á la Alcofribas Nasier.

Så! Följare av min Pina och Fröjd! Ni som står och ser ut över fjärdens gäss med lykta, för att hälsa hen välkommen hem; i ur och skur! … Som jag håller av er!

/ Sebastian Vegræus.

9 oktober 2019

Herregud så tiden går! Oktober! Igår, eller så känns det ju!, var det bara augusti!

   Hur som helst, jag vill bara lugna eventuella neurotiker, eller, tja … neurotiker, jag menar själar som möjligtvis är nyfikna på hur det går för Karl Retter och övriga inblandade: Det går bra! Ja jag har nu fått honom till Kroppkärrssjön där cykellederna svärmar som bin … Och han ser mot … horisonten, middagssolen, ja där vindlar Klarälvsbanan norrut; han har mjölksyra – men den ska han ta! Straxt! Jag ska bara få iväg Karl Petter på cykeln först, så vi får en liten inspektion av markerna, de mellan Karlstad och Munkfors, Forshaga, Deje, Ransäter … Så vi vet vad som väntar honom …

Och så ryktas det om en resa till Madrid. Men den tar vi per flyg.

/ Sebastian Vegræus, den Hörsamma Redaktören.

31 augusti

Psssst … hörrni, ni Fagra Poeter och Poetissor … så att inte Karl Petter hör … låt honom vidare sova … Och om jag inte misstar mig så har han just beställt lektyr för över 1000 kronor; det är böcker av alla slag; så min förhoppning är att – när jag väl väckt honom och med te och kaffe bjuder honom alla dessa på en och samma gång – ska fortsätta vara ett slags drönare; trött, läsande, såsig; eller motsatsen: upptagen att via och på grund av dessa verk vilja utforska något tidsödande, – DFW:s formexperiment; stadsflanerandets konst enligt Hessel, etc.

Bara han inte vaknar och får reda på att jag inte längre är där jag var förut, dvs. ungefär på sid 110 (se det förra inlägget; hos Fröding!), utan att jag har gått minus och nu är på sida 30 ungefär. Får han reda på detta så är jag history, … och det känns illa på så fina äpplen; för jag tror att de kan bli goda! Det är bara det att jag försöker odla dem så att de blir knapriga och söta och lagom syrliga på millimetern.

Karl Retter kommer bli färdig!    

/ Sebastian Vegræus, den Hörsamma Redaktören.

2 augusti 2019

Konversation mellan mig, Sebastian Vegræus, och Karl Petter apropå bearbetning och omskrivning av Karl Retter-äventyren.  

Vegræus: Tänk att det redan är augusti, Karl Petter. Är inte det lustigt?

Karl Petter: Är det verkligen något särskilt? Hur så?

Vegræus: Hur så?! Vi har ju kommit långt, du och jag! Karl Retter är redan framme hos Fröding!

Karl Petter: Fröding ja … Men där är vi väl allesammans fast?

Vegræus: Knappast! Jag vet vårt nästa drag!

Karl Petter: Å nej inte schack igen … Det där låtsasspelet inne på Karlstads universitetsbibliotek, var det verkligen nödvändigt? Kommer någon verkligen vilja läsa om hur Retter, Quijote, riddar Roland och ett par från Arthurs runda bord slår ”Dödens armé” i schack?

Vegræus: Du är alltid så NEGATIV! Det är sannerligen tur att det inte är du som skriver UTAN JAG!

Karl Petter: Ja det är väl sant … Medan du alltmer påminner om den där Retter, faktiskt, ständigt ivrig och glad. – Så du menar att vi ska fortsätta?

Vegræus: Med att skriva?

Karl Petter: Med att skriva.

Vegræus: Självklart! Jag kommer inte ge mig! INTE GE MIG!

Karl Petter: Okej, okej, det är bra … Då fortsätter vi väl då. (Men vi får allt stämma av om några veckor. Och är vi fortfarande kvar hos Fröding, då kastar jag in handduken).

/ Sebastian Vegræus, den Hörsamma Redaktören, liksom – numer – allvetande berättare.

23 juni 2019.

Jag vill bara passa på att skicka en hälsning till alla junkrar och Småättade riddare, alla illa sedda Poeter, liksom Polyfemos och övrigt av mytologiskt kreatur, – ohoj! Det är post midsommar och min klients NYA TID är kommen! dvs.: ängsblommor virvlar i Skyn; Don Quijote skjuter ballonger över Oceanen och Karl Petter ler längs med HELA ansiktet. Han är ledig! Friställd scheman och uppgifter som – inte jag bestämmer!

… så allt mitt käraste, vänta er straxt en Karl Retter ordentligt snitsad och förfinad; DEN STORA TIDEN FÖR SKRIFT väntar nämligen vår herre författaren KP.

/ Sebastian Vegræus, den Hörsamma Redaktören.

17 maj 2019.

… ännu fler dröjsmål … jag fastande i min kavaj – som stack ut … Nejdå! Jag har bara JOBBAT! som lärare! Detta är en av mina andra sysslor förutom redaktörskapet och att verka som fadder för Karl Petter (som också är lärare?). Hur som helst, den tiden är snart förbi, det kan jag lova, O trogna, Hörsamma flanörer. Inte mer av den VARAN! Både jag och KP har gjort fritt i våra kalandrar; hösten blir ett fritt gående över vallmofält … med humlor surrande och bin sjungande – hymnerna! från Aristoteles panna! Och Don Quijote, junkern med ost-hjälmen, kommer också finnas där, – det kan jag lova!

Ni följer väl med på FÄRDEN? DEN SOM ALLA HJÄLTAR EN GÅNG VANDRAT, från the Prancing Pony i Bri rakt på de parisiska salongerna …

/ Sebastian Vegræus, Redaktör och snart f.d. lärare.

9 februari 2019

Trogna FANS, ni vars Ande ännu klämtar för mig och min författaraspirant … Jag vill härmed meddela, – det är Ni värda! … att vi tycks gå mot ljusare tider. SOLEN kommer inte bara straxt, – och med den Ängarna, fåglarna sång och kvistarnas spröt, blommornas ivriga lust att leva … Nej även TIDEN och RUMMET verkar ge med sig, i alla fall så smått – och ge en av sina undersåtar ett annat slags utrymme … Ja! Vässa pennan KARL PETTER! Snart kommer du inte bara få några minuter och möjligtvis en och annan timme här och där; nej nej! Timtal väntar! Veckotal! Månadstal! Förhandlingar pågår – och jag är en mästare vid förhandlingsborden; inget bordläggs, inget läggs åt sidan, inget som kunde gagna dig … O min aspirant, min klient, mitt hopp om berömmelse … Så säg åt den där RETTER att surra åt rustningen och vissla till sig sin häst; snart bär det av! Ja! Och hälsa honom därtill att jag, självaste redaktör Vegræus, förmodligen inte bara kommer leda distribueringen av honom. Nej att sätta ut honom på landets bokhandlar, att fylla hyllorna med RETTRAR och plocka hem vinsten, det gör jag med förbundna ögon … Nej nu ligger andra förslag på bordet, förslag om att jag också ska få vara med i själva framläggningen av densamme, alltså … jag och RETTER på samma boksida …

Hur som! Och nog om detta! TIDEN och RUMMET sitter i bryderier. Ja hela författarsamfunden. Så … FANS, var ännu en stund trogna. Belöning HÄGRAR.

/ Sebastian Vegræus, den Målmedvetne förhandlaren och Redaktörsutnämnde.


5 oktober 2018

Gode gudars likar! Vad har hänt sen sist?! Den har ju gått flera månader!

O mitt Redaktörsskap … O mitt poet-liv …

O mitt liv som text-skärar-guru … O mitt liv som – Vergilius.

”Roms poeter, ge plats! Ge plats, ni grekiska skalder: någonting stort växer fram, större än er Illiad.”

Tja … rörande det första så går det – förfärligt långsamt. Jag ber ständigt Karl Petter att skriva om Karl Retter men den förre har sällan tid med den senare, han klagar och ber om råd, råd! Och när den senare väl ges utrymme, ja då blir den tidigare avundsjuk på den senare ”som får strida och rida och … fjompa sig”. Så kan det låta. Och när jag väl kommer till skrivarkammaren för att verkligen ge råd, ja då låser den förste herrn om sig, stänger in sig – med den senare! Som om de plötsligt älskade varann och bara hade tid för varann och var för evigt sammansvurna mot mig. Mig! Jag som bara vill dem väl! Jag som bara vill ha en liten, liten del i deras dåd. Deras – verk! Ack och O gudars like …

Men det finns ungefär 50 sidor Retter av Petter som jag är övertygad kommer – nån gång – blåsa liv i Världens Litteratur och det Liv som Världens Litteratur skildrar.

Rörande det andra, mitt poet-liv, så började det med LYX och champagne. Jag var stor celebritet och gick i vackert skurna kostymer med oscar wildiska blommor kring mig. Men så hastigt vände kapporna och nu är gäller snarare knapra förhållanden, ett verkligt poet-liv, dvs. tystnaden och mörkret och ensamheten är TUNG och ÖVERALLT. Fåglarna kvittrar ej. Jag är inte nyhetens behag längre. Jag är – ett fån, varpå Retter och Petters slags samvaro (som alltså inte inkluderar mig) gör mig extra illa. Mitt hjärta, som faktiskt är stort som Werthers, gör ont.

Och vad gäller det sista, citatet av Propertius om Vergilius Aeneid, så slår vi i den alltmer, allihop: Retter, Petter, Vegræus, för att finna vår VERS. Och vi slår och vi slår och vi slår … Och vi slår … Men var är vår respektive vers?

Ja det var det!

/ Sebastian Vegræus, den Vilsne Redaktör-poeten.