2 augusti 2019

Konversation mellan mig, Sebastian Vegræus, och Karl Petter apropå bearbetning och omskrivning av Karl Retter-äventyren.  

Vegræus: Tänk att det redan är augusti, Karl Petter. Är inte det lustigt?

Karl Petter: Är det verkligen något särskilt? Hur så?

Vegræus: Hur så?! Vi har ju kommit långt, du och jag! Karl Retter är redan framme hos Fröding!

Karl Petter: Fröding ja … Men där är vi väl allesammans fast?

Vegræus: Knappast! Jag vet vårt nästa drag!

Karl Petter: Å nej inte schack igen … Det där låtsasspelet inne på Karlstads universitetsbibliotek, var det verkligen nödvändigt? Kommer någon verkligen vilja läsa om hur Retter, Quijote, riddar Roland och ett par från Arthurs runda bord slår ”Dödens armé” i schack?

Vegræus: Du är alltid så NEGATIV! Det är sannerligen tur att det inte är du som skriver UTAN JAG!

Karl Petter: Ja det är väl sant … Medan du alltmer påminner om den där Retter, faktiskt, ständigt ivrig och glad. – Så du menar att vi ska fortsätta?

Vegræus: Med att skriva?

Karl Petter: Med att skriva.

Vegræus: Självklart! Jag kommer inte ge mig! INTE GE MIG!

Karl Petter: Okej, okej, det är bra … Då fortsätter vi väl då. (Men vi får allt stämma av om några veckor. Och är vi fortfarande kvar hos Fröding, då kastar jag in handduken).

/ Sebastian Vegræus, den Hörsamma Redaktören, liksom – numer – allvetande berättare.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *