10 November

Usch! Det har gått alldeles för lång tid! mina ljuva Poeter!

Jag har nästan glömt bort vilka Ni var – och Ni har säkert nästan glömt bort mig. O elände!

Det har hänt en rad saker som kan justeras och in-rangeras i det litterära livet hos mig och Karl Petter. Hm, var att börja??

Jo! Det verkar som om jag – självaste jag – har blivit anlitad av Det Chapmanska Samfundet av Estetik & Filosofi, – att fungera som Pennan för deras anda och konstnärliga utlopp. Det är ju synnerligen förvirrat detta, inte minst då Ordförande för denna konstnärliga elit är – ingen mindre än Karl Petter! Men framförallt har jag varit kontakt med en viss Malwina Badin, och det är via henne – en hona som förövrigt tillhör det pseudonyma sällskapet – som jag fått den vingade pennan, mandatet att skriva. Och jag har hunnit med inte mindre än tio-elva dikter, Storvulna saker som alla står och bankar till dörren till det Eviga och Ljusa, Rimbauds palats, Lusthusen och det Karnevaliska.

Och Karl Petter? Nja, han sitter nedsjunken, med ryggens pipor alltmer utstående, i rättararbete. O lärarskapet tar mycket av hans kraft! Och han antyder allt oftare, att det är bra att jag tar på mig Diktarens kläder, ”nu när inte jag hinner”.

Ja! Se! så saker och ting kan förändras…

 Och Karl Retter? Han rider fortfarande på vilsna stigar.    

 Er,   

Sebastian Vegraeus, Redaktören, den Hörsamme Direktören.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *